Blog Image

S*Hyrrokkin's blogg

Om oss

S*Hyrrokkin's uppfödning av norska skogkatter drivs av mig (Mimmi) och min sambo Robin.

Här på bloggen kan ni följa våra tre katter Achilles, Aghamin och Impa i det som har med aveln att göra, men även i mer vardagliga bestyr.


Alla tingade

Kattungar / Avel Posted on Sat, March 13, 2010 06:17:06

Nu har alla kattungar hittat sitt blivande hem. Ajani kommer flytta till Väsby och få en perserkompis, Ambush in till huvudstaden och få en äldre huskattherre som mentor ( 😉 ) och även Amber och Acid kommer bli storstadsbor, och de flyttar dessutom till samma hem. Jättekul!

Som ni kanske förstod av det tidigare inlägget är nu alltså alla kattungar kastrerade sedan i onsdags och det har gått jättebra för alla. De återhämtade sig väldigt fort, precis som väntat. Amber går med tratt och är väl inte helt nöjd, men hon har vant sig rätt bra ändå och leker och klättrar med dom andra. Om ca en vecka kan jag ta bort stygnen, och i samma veva ska vi ta den sista vaccineringssprutan, chipmärka och besiktiga, och sedan är de redo att flytta.

Det känns overkligt att den tiden redan är här, att det snart kommer vara lugnt här i huset igen. Man har vant sig vid abrupta nattväckningar av att fyra kattungar använder ens ansikte som krockkudde, fyra små spinnmaskiner som ligger utsträcka längs med kroppen när man vaknar, ljudet av en elefanthjord som rusar fram över vardagsrumsgolvet, den ständiga jakten på terroristerna som tycker att vi inte har någon som helst känsla för inredning (allting ska ju flyttas på och möbleras om, helst ska golvet övertäckas helt av allt man kan hitta), att varje gång man öppnar kylskåpet måste lyfta ur minst en liten hårboll innan man kan stänga och att man varje gång man ska skriva ett mail måste korrekturläsa minst tio gånger för att inte skicka iväg kryptiska meddelanden från katternas promenader över tangentbordet.. Ja jag kommer sakna allt. Det kommer bli tyst och tomt. Att bli uppfödare är trots motgångar bland det absolut bästa jag gjort i livet. Nu är det bara den jobbigaste biten kvar, när man måste säga adjö till allihop, men jag hoppas att det inte blir adjö för livet utan att de blivande nya ägarna gärna vill hålla lite kontakt och uppdatera någon gång då och då med hur katterna mår.

Men nej, nu går jag händelserna lite i förväg, det är ju som sagt runt en vecka kvar till kattungarna börjar flytta ut. En vecka till med de älskade små odågorna.

Innan kullen var vi lite rädda för att Achilles, som inte är bra på att säga ifrån när han inte gillar de andra katternas brottningslekar, skulle tycka det var väldigt jobbigt men det har faktiskt inte varit några problem alls. Kattungarna är normalt väldigt snälla mot just honom och hoppar bara på honom när han själv är på bushumör, och då leker de jaga-jagas tillsammans fram och tillbaka i lägenheten. Det är jättehärligt att se! Achilles som normalt inte heller är så jätteförtjust i att sova tillsammans med de andra katterna ligger nu gärna och myser och tvättar de små! Jag blir så stolt över farbror Blåöga och hur han levt upp under den här tiden. Jag som var rädd att han skulle behöva bo hos Robins föräldrar under kattungeperioden är nu inte ett dugg rädd för att han skulle må dåligt av att vi har kattungar i huset. Tvärt om.

Titta bara på gubben, han som alltid flyttar på sig när någon av de andra katterna vill ligga nära. Jag blir alldeles varm i hjärtat <3



Varför jag kastrerar innan flytt

Kattungar / Avel Posted on Sat, March 13, 2010 04:01:47

Häromdagen fick jag vad jag kände som ett oerhört påhopp av en uppfödarkollega som jag trodde jag hade en god relation till. Anledningen till detta var att hela den här kullen nu har blivit kastrerade, vilket personen i fråga inte gillade tanken på. En hetsig och mycket känslosam diskussion startade på ett rasforum och fler höll med om att vad jag gjort inte var bra och jag fick känslan av att jag var en skam bland kattuppfödare och att personer som jag drog ner rasen i fördärvet och inte har rasens bästa i åtanke.

Så varför kastrerades alla då? Varför gick ingen till avel, som ju normalt är det man strävar efter? Ja det är ganska simpelt, jag letar efter ett så bra hem för katten som möjligt. Jag prioriterar ett gott liv framför blodslinjer och rastypiska utseenden, svårare än så är det inte, och då blev det så att de jag tror är de bästa hemmen som dykt upp är sällskapshem, dvs. de är inte intresserade av avel. Det må vara tråkigt ur avelssynpunkt, men jag sörjer inte en sekund att jag hittat de köparna som jag gjort (eller att de har hittat mig..), alla känns toppen och jag tror de kan erbjuda mina kattungar all den kärlek och tillsyn de behöver och mer därtill. Inget är viktigare för mig än det.

Att hitta ett bra hem är nog viktigt för alla, men jag tror inte jag är en bättre människokännare än någon annan. Även om det känns jättebra nu så kan man aldrig veta vad som händer, det finns det otaliga exempel på där uppfödare har blivit lurade, där missförstånd uppstått, där köparna gått bakom ryggen på uppfödaren osv. Jag tror inte jag är en bättre människokännare än någon annan, och på så sätt är det även en trygghet att veta att kattungarna från vår uppfödning inte är med och spär på det överskott som finns av oönskade, hemlösa, svältande, frusna huskatter eller blir en del av en oseriös bakgårdsavel. Någon som pysslar med sådant är knappast intresserad av att köpa en kastrerad katt, och då anser jag att det här är ett steg i rätt riktning för att få bort dessa typer av uppfödare och öka kattens status.

Som sagt, kattungarna är kastrerade. Jag förespråkar tidig kastrering (från 12-16 veckors ålder) på katter som inte ska gå i avel och anledningarna till det är många. Dels läker och återhämtar sig en ung katt snabbare, dels har jag eliminerat risken för oönskade kattungar och fertilitetsrelaterade sjukdomar (livmoderinflammation och testikelcancer bl.a.) samt att ingreppet tar mindre tid och ansträngning för veterinären. (Läs gärna en artikel om tidig kastrering här) Att kattungarna får ytterligare ett par veckor med syskon och mamma är dessutom något som oftast bara är positivt och leder till en tryggare och mer självsäker individ.

De rykten som finns om minskad tillväxt, senare utveckling, kortare liv.. ja ryktena är många och är just det – rykten. I inga av de studier som gjorts finns något som pekar på att det skulle stämma. Likaså påpekar många narkosriskerna, att det skulle vara farligt att söva ett ungt djur. Även detta är strunt för en veterinär som vet hur man doserar narkosmedlet efter individen. En veterinär som inte har utbildningen ska självklart inte utföra ingreppet heller, men för någon som kan är det inte svårare än på en äldre katt. Detta är vad “min” veterinär själv sagt, med flera års erfarenhet av kastrering på kattungar på nacken.

Summan av kardemumman är i alla fall att det finns många positiva aspekter av tidig kastrering, men få negativa.

Som jag skrev tidigare är det som sagt lite tråkigt att ingen ur den här kullen gick vidare till avel, men jag står rakryggad i mitt beslut om att ett bra hem är viktigare än allt annat. Jag har efter påhoppen fått många tröstande och stöttande mail från personer som på ett eller annat sätt står bakom mig och respekterar mitt beslut. Jag har inte orkat svara er alla, men jag vill tacka er alla varmt. Varje mail är tröstande och stärkande och jag är oerhört tacksam för alla fina ord! Det är lätt att säga att jag inte bryr mig om vad andra tycker, men att säga att det inte gör ont är en lögn. Just nu känns det tungt, men jag står för vad vi gjort och ångrar ingenting.

Tack alla ni som gör det här lite lättare. Tack!